Tiden går alldeles för fort, tror inte jag är menad att bli något jättestort
Han händer som räknar mina ryggkotor,
Hans fingrar i mitt hår,
Hans andetag mot min nacke,
och känna hans läppar mot min panna,
det skulle jag kunna leva på i månader.
Nu var det alldeles för längesen jag fick känna,
hans händer på mina kotor,
hans finger i mitt hår,
hans andetag mot min nacke,
och hans läppar mot min panna.
Jag behöver det igen, bara en kort stund, för att kunna andas ett tag till.
Hans fingrar i mitt hår,
Hans andetag mot min nacke,
och känna hans läppar mot min panna,
det skulle jag kunna leva på i månader.
Nu var det alldeles för längesen jag fick känna,
hans händer på mina kotor,
hans finger i mitt hår,
hans andetag mot min nacke,
och hans läppar mot min panna.
Jag behöver det igen, bara en kort stund, för att kunna andas ett tag till.
Kommentarer
Trackback
