Jag vet inte hur jag känner... jag vet inte vad jag vill... jag vet inte vad jag ska... jag vet.. nee jag vet ingenting just nu.. Basketen är verkligen det bästa som finns. På plan lägger jag bara fokus på spelet. Det bästa som finns är om man har varit ledsen eller är ledsen och kommer in i hallen och börjar träna, alla tankar man har bara försvinner och man fokuserar bara på basketen, det roligaste man vet..
Hur fan ska det bli nu!? jag vill inte sluta, jag tänker inte sluta men jag vill och tänker helelr inte spela med 95orna.. känns ionte som någon utveckling.. jag vill spela i division 1, jag vill bli bättre, jag vill utvecklas samtidigt ha riktigt kul... och det kan jag iom jag inte få spela med rikigt motstånd och om jag inte få kämpa så mycket jag kan för att få 2 minuters speltid.. jag vill kämpa tills alla krafter är slut, jag vill inte ha en plats i första femman given och därför vill jag spela med bra spelare och de jag har spelat med.. det är så kul... jag vill inte...
jag kan inte sluta lipa... vill inte sluta... basketen är mitt allt, har aldrig kännt sånt sug efeter att spela någon sport som jag känner för basketen...

Vill inte förlora ett lag till
Vill inte förlora känslan igen
Vill inte förlora glädjen i spelet
Vill inte förlora lukten av svettig idrottshall
vill inte förlora viljan att komma någonstans
Vill inte förlora er lagkamrater igen
Och jag vägrar, jag tänker inte förlora basketen...